MENY
Det är bara två dagar sen jag gjorde ett inlägg men jag har redan prestationsångest. Ibland orkar jag verkligen inte med mig själv.
Som jag nämnde i förra inlägget var vi valpvakter fram till igår. Två valpar som var hur söta som helst och jag var så glad! Det hände som sagt en liten olycka på golvet, men det är ju bara att räkna med när det kommer till små bebisar, så allt var ändå frid och följd. Tills den ena hundjäveln hoppar upp i min fåtölj. Och tar i. Och kissar. Jag låg i soffan precis bredvid men märkte det alltså inte för att jag såg utan för att jag hörde, så mycket tog han i. Den jäveln var alltså sur för att han blev lämnad hos oss och hoppade upp i fåtöljen för att kissa i ren protest?? Där och då ville jag gråta.
Efter det skötte han sig exemplariskt men jag var livrädd för att han skulle kissa igen, så när det blev läggdags kunde jag inte sova. Jag sov knappt på hela natten, beredd på att behöva kasta mig upp och torka kiss. Valparna tyckte jag var skitlöjlig och ville bara mysa (där och då förlät jag dom för allt.) Dagen efter kunde jag konstatera att vi klarat oss helt från kiss i sängen - men däremot inte bajs. Stackaren måste ha fisit men lyckats bajsa på sig! Dessa valpar alltså, det går inte att låta bli att älska dom!
Såhär en natts sömn senare kan jag konstatera att jag inte riktigt är lika valpsugen som jag var innan, haha!
På tal om något helt annat fick jag besked idag om att jag ska börja trappa ned min antidepp. Äntligen!
Finns det något intresse av att jag gör inägg med jämna mellanrum om hur det går? Jag vet att jag hade många frågor när jag började med medicinen, så det kanske kan vara skönt att få höra någon annans erfarenhet av uttrappning? Och på tal om det - har du själv trappat ut antidepp någon gång? Något jag bör tänka på eller vara beredd på?
Allt gott!
0